Frågor

Vad innebär helvetet för dig, som plats eller som symbol?

Helvetet innebär både och för mig, beroende på vilket perspektiv jag ser det ur. Genom kristet samfund är helvetet en plats under jorden där kategorin ond placeras i olika nivåer. Fast genom egna erfarenheter och utan någon kyrklig påverkan är helvetet mer som ett negativt adjektiv för mig. Jag använder det när jag vill uttrycker mig om att ”det har gått dåligt” (gick åt helvete) eller att jag ”verkligen inte vill göra det här” (helvete heller).
Varför jag just kopplar dåliga ting och fel till helvetet tror jag beror på hur de troende format synen på det. För länge sedan när präster var den så kallade ”högsta ranken” var de, precis som andra, en aning maktgalna och vill givetvis behålla sin makt. Därför vidare stärkte de idéer och sägner om himmelens och Guds kontrast, helvetet. Med helvetet ville de skrämma och hota folket samt fienden så att ingen skulle våga säga emot eller trotsa dem. Och därmed höll sig prästerna vid makten. Sedan när kungarna och adeln tog över mer och prästerna halkade längre ner i ”rank” intalade prästerna, som hade folkets öron och ögon, att glufsa i sig, vara lat och girig var synder. Smart, för kungen behövde sitt folk vid sin sida för att behålla sin makt men folket såg på kungen och hans familj som syndare. Jag skulle vilja påstå att det var prästerna som tog helvetet till vår värld, och de placerade inte den under oss utan på marken vi står på.

Har den en plats i vårt samhälle idag?

Som jag nämnde ovan så utspelar sig helvetet varje dag i vårt samhälle. Det är konflikter mellan tro och dylikt, mellan makt eller inte samt egna idéer/normer v.s. böckers lagar. Alla är vi oeniga om allt, vi är egna individer och har därmed eget tycke och vilja. När vi bli osams placerar och smutskastar vi varandra på den mörkaste/hemskaste plats vi vet (som kanske inte existerar) helvetet.

Behöver vi symboler för det onda och det goda?

Jag skulle snarare säga att det är symbolerna som rört till det och gjort att världen är oenig. Om gott och ont summeras till något som kallas fritänkare istället, kanske skulle vi ha mer förståelse för varandra då. Att höra någon påstå att man är ond är det mest underhållande jag vet för jag svarar då tillbaka med frågan ”vad är ont för dig?”. Det är en fråga som ingen, hitils, lyckats svara på när jag frågat.