onsdag 22 april 2009

Herakles sidor 164 - 243

Vad boken väcker för känslor? Herakles har mördat sina tre barn, under en natt då han hade supit sig full och gått in i barnkammaren och mördat barnen med tre snabba hugg. Några känslor enligt mig som boken väcker är vrede (Herakles kan inte stå ut med tanken på att han har mördat sina tre söner), besvikelse (Megiara känner sig förrådd och besviken att hennes avkomma har mördats av sin egne far, hon börjar tröstäta och tynar så snart bort i sin egenkropp), ångest (Herakles ångrar vad han gjort, han var fadern som ville ”äta upp” sina söner bara för att kunna skydda de i sin mage mot allt ont i världen) och sorgen (Herakles lämnar sin gamla stad och börjar vandringen mot Mykene för att möta sitt straff) Tio uppgifter, sen är han fri från sitt straff. Detta har kung Evriteas bestämt (observera han ogillar Herakles och hans brorson), efter uppdragen anser Evriteas att det ä fel att Herakles tagit hjälp av sin brorsson under uppdragen och tycker att Herakles måste göra om minst två av uppdragen.
Vad författaren vill förmedla med dessa sidor tror jag främst är att du inte ska göra saker förhastat, d.v.s. gör inte saker utan att tänka på konsekvensen. Jag ser annorlunda nu på hjältemyten nu. Förut tyckte jag att man blev en hjälte när man gjorde något som följde samhällets regler och som var balanserat med sin livsstil (Apollos dygder). Men nu anser jag istället att hjältar är ”någon som begår nödvändliga brotten i samhället” detta är även citerat av Prometheus som Herakles befriar från ett straff av gudarna (när han är på väg att plocka de gyllene äpplena) sida 250. När jag läste detta i boken ändades som ni läst min uppfattning av vad en hjälte är. Detta citat var nyckeln för mig till att se annorlunda på hjältemyten, jag lutar mig mer åt Dionysoskulturen nu J
För att dra ihop säcken så ska jag avsluta med att göra en jämförelse av antikens hjälte Herakles och en utav dagens hjältar i filmer nämligen Stålmannen. Stålmannen har en hemlig identitet som han kan leva med i vardags utan att någon kan känna igen honom som Stålmannen närmare bestämt Clark Kent. Herakles har ingen ”alias” som Stålmannen, men han lever på sina myter och därför vet egentligen ingen vem han är på riktigt. Och det kan man säga var början på en alias, alltså att ha ett namn som lever i människors konversationer men ingen vet hur denna person egentligen är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar